Panikångest

I 6 år har jag varit utan medicin.. har haft små attacker men inget stort under de åren..
Igår började det men jag lyckades avvärja den attacken.. Idag vet jag inte om jag lyckas, ögonen rinner jag grinar i ett och kan bara lugna för några minuter men den börjar skiten igen! Vill inte tillbaka ner i den skiten nu när jag varit fri i så många år detta känns inte bra =(

Ytterligare en natt som  kommer gå åt pipsvängen och för vad? för att livet är som det är och man inte alltid kan välja hur det ska gå eller hur det ska sluta utan det går av sig själv och slutar som det vill. jag borde inte ha dessa problem jag borde vara glad och nöjd! högskolan avslutas i sommar och jag tar examen! det är väl en milstolpe som vissa aldrig når eller ens försöker nå och som jag slitit för det borde jag vara glad åt det men nu när jag tänker på det blir jag ledsen för vad händer efter det? Jag vet ärligt inte och det skrämmer mig lite.

I framtiden hoppas jag att det väntas barn, husköp och bröllop men inte än måste ju ha jobb och pengar till sådant först =) men det är något att glädjas åt.

BAJS för panikångest det ogillas massor!
Nej detta funkar inte! kan ju inte skriva och stava rätt ens tårarna forsar som en flodvåg.. hjärtat bankar så det känns som det ska sprängas och jag kippar efter luft som en fisk på torra land..