Panikångest

Att ha panikångest har varit något av det värsta som finns i ens liv. När jag för 7 år sedan drygt slutade med medicinerna så va jag glad, lättad och fri.

Panikångesten är stark, den kommer med sådan kraft att det går inte att beskriva med ord.
Man blir lamslagen av panikångestens attacker och man har svårt att känna sig trygg med någon, eller någonstans.

Panikattacken kryper på dig, man blir yr och sen strömmar en varm kraft genom hela kroppen, svårt att andas, hjärtat slår snabbt och hårt, dödsångest och massor av tårar, skakningar och tankar som flyger genom huvudet, impulser som gör det värre.
Rädslan att tappa kontrollen och att tappa fokus.
Overklighetskänslan som kommer och stannar ett bra tag, den är värst av allt. Den ställer till det ganska mycket.
Men enligt nå psykiatriker så är det inte så farligt bara hjärnan som översvämmas av en massa tankar om sig själv.

Oron idag är inte den samma som för 7 år sedan, när man oroade sig för mindre betydande saker men som då va stora. Idag oroar mig sig för ekonomi, välmående och att bli älskad för den man är. Jag vet att ekonomin inte är ett problem för det löser sig. Jag mår väl sådär i och med allt och att bli älskad vad som helst blir jag det va min älskade fästman.  Så varför oroar man sig?

Ganska omedvetet kan jag säga för jag går inte och tänker på detta varje dag och varje sekund.

Panikågesten låg på lä ett tag och jag märkte inte av den, men de senaste två åren har det blivit värre.. Kanske för att man stressat mer, med examen och nu jobb..

På de senaste månaderna har jag fått tre panikattacker  en gång på jobbet och två gånger hemma. Orsak: ganska många. Vad kan jag göra för att minska orsakerna? Ta reda på vad de är och förhindra att situationerna uppstår.

Man måste lära sig hantera sin ångest och de som triggar igång attackerna, på så vis är de lättare att avvärja med andra tankar och andra saker.

Min kompis sa att jag va stark så om jag vill kan jag klara detta, och jag ska klara detta. Man måste inte bli fri på en dag men jag ska lyckas bli så som det va när jag precis slutat med medicinerna.

Så heja och kämpa alla med panikångest, bara du själv kan hjälpa dig att må bättre.