Panikångest och Depression

Panikångest - Att ha paniksyndrom eller panikångest innebär att få återkommande och oväntade panikattacker. Det kännetecknas av ett flertal kroppsliga symtom som åtföljs av en intensiv rädsla för att något katastrofalt ska inträffa till exempel att man ska tappa kontrollen, bli tokig eller få en hjärtattack.

När jag hade dessa bekymmer fick jag hjärtklappning, bultande hjärta eller ökad hjärtfrekvens. Det kändes som om hjärtat skulle hoppa ur bröstet på mig. Svettning, det kändes som man höll på att rinna bort.Darrning eller skakning, man kunde sitta och skaka så intensivt att man trodde att det aldrig skulle försvinna. Muntorrhet, kommer automatiskt och väldigt ofta. Svårigheter att andas och tron att man håller på att kvävas. Obehag eller smärta i bröstet som gör att det känns som man får en hjärtinfarkt..Illamående eller magbesvär.. Man mår illa och kan inte äta, dricka eller något för det känns som man håller på att bli magsjuk.. Yrsel, ostadighet, svindel eller matthet,Overklighetskänslor inför en själv eller omgivningen och det vanligaste rädsla att förlora kontrollen eller sitt förstånd. Detta var mitt största problem.. Det är nog det än idag för när jag känner panikångest attacken smyga, då blir jag rädd.. Rädd att framstå som svag och rädd att jag ska förlora all kontroll över mitt liv och allt som kommer omkring. Dödsångest är dock inte så vanligt för mig.. Det var så innan, tidigare.. Innan jag fick medicin och innan jag blev tillsammans med Håkan. Värmevallningar eller frysningar, Stickningar/domningar i händer eller fötter.

Sedan jag blev tillsammans med Håkan har jag slutat med medicinen för att jag hade inte så många attacker längre. Men pga människor, händelser och andra saker i mitt liv, så har dessa attacker blivit fler och fler och fler på sista tiden. Bara denna veckan har jag haft en stor smygande attack, jag kan känna den krypa i bröstet.. Jag känner att hjärtklappningen är där, att jag svettas och att jag är rädd att förlora kontrollen. Det är så nära att den bubblar över att jag är nästan rädd att låta den komma till ytan.

Ovan på detta har jag haft och har problem med Depression

Depression
En viktig skillnad mellan nedstämdhet och depression är att nedstämdheten håller i sig under minst en tvåveckorsperiod om det är frågan om en depression.
En depression kan ge många olika symtom. Att vara nedstämd och ledsen eller att inte känna glädje eller intresse för någonting är de viktigaste. Många drabbas av ångest. Ångesten är ofta värre på mornar och förmiddagar men inte alltid.
Du kan bli orkeslös, likgiltig och få dålig självkänsla. Du kan tappa matlusten eller börja tröstäta. Många som är deprimerade sover sämre. Du kanske sover oroligt och vaknar tidigt, eller tvärtom, du sover tungt och länge men känner dig ändå inte utsövd.
Det är vanligt att man vid en depression känner sig värdelös och ansvarig för svåra misstag, till exempel i sitt arbete. Många deprimerade tänker på döden på olika sätt, exempelvis på personer som avlidit. Det är vanligt att tankeförmågan blir sämre och att det är svårare att ta beslut.
Depression kan även ge kroppsliga symtom som förstoppning eller menstruationsrubbningar. Vid en djup depression kan självmordstankar eller planer på att begå självmord finnas.
Som anhörig eller vän kan du se att en person är deprimerad genom att personen förutom att se ledsen ut även får mindre livlig mimik, en annorlunda mer slocknad blick och långsammare rörelser. Du kan också märka att personen har svårt att ta till sig det du säger och fortsätter att upprepa sin negativa uppfattning om sig själv och sin framtid.
Om du misstänker att du är på väg in i en depression bör du söka hjälp i första hand hos din husläkare.


Depressionen är ihållande och den finns alltid där. Men jag har lärt mig att till viss del kontrollera det, men samtidigt är det inte kontroll för egentligen så är det att jag trycker undan alla känslor! Jag pressar dem åt sidan och de lagras tills det brister och då brister dammen rejält. Jag kan gråta i timmar, känna mig sorgsen och må allmänt kasst och på det hela så kan jag inte stoppa det! när bägaren rinner över så kommer ångesten och depressionen till ytan på en gång.

Det värsta med mig är nog att jag är dumstridigt STARK, menat- jag tror jag är starkare än jag är, jag tar på mig en mask och alla tror att allt är bra, men när jag sitter ensam så kommer det, man gräver ner sig.

Jag är för svag för att klara det själv om jag inte kan ta bort de faktorer som gör att jag mår såhär. Men samtidigt för stark för att gå på medicin för det vägrar jag! Men kanske en dag om det inte blir bättre att man får söka kurator hjälp eller liknande. För något är ju mer än jag klarar av just nu.

Men nu ska ni inte tycka synd om mig. Ångest och Depression är inte ett tecken på att du är svag, bara att du försökt vara stark för länge! får du problem med dessa psykiska ting så be om hjälp. Det finns alltid någon man kan prata med.  kompis, familj, proffs. Men våga be om hjälp, våga erkänna för dig själv och de dina när det går för långt. Det kan hjälpa mycket.